Den här helgen har jag spenderat enbart tillsammans med min älskling, efter den tråkiga fredagen som Linus pappa janne begravdes på så har jag gjort allt i min makt för att sätta ett leende på min babes läppare, vilket jag ibland lyckats med. Det är och har varit en jobbigt tid och allting går upp och ner , någonting som är skönt är i alla fall att vi kan prata om Janne och det som hänt vilket jag tror är en viktigt.

Resten av helgen har vi varit på promenad i det fina vårvädret och bara legar hemma och tagit det lugnt. En bra början på ett efterlängtat lov!

Min kärlek

När jag skriver den här boken är jag nyss fylda 16 år. jag tänkte berätta min kärlekshistioria om mig och min pojkvän Linus. Oavsätt om han finnskvar i mitt liv om 20 år eller inte så kommer han ha en stor plats i mitt hjärta. Han är det bästa som hänt mig hitils och förhoppningsvis om några år när jag läser den här boken så är han fortfarande det.

Många chockas när jag berättar att jag och Linus varit tillsammans i över 2 år nu, om jag ska vara ärligt började det redan när vi hade paserat 1 år. Mina närmsta nu vet om det sen länge och de skulle vara svårt för både dem och mig att se mig utan Linus vid min sida. Men för nya personer som kommer in i mitt liv eller bara paserar har svårt att förstå hur vi lyckas hålla ihop. Många tar det också väldigt oseriöst, speciellt killar och tror på fullaste allvar att jag skulle lämna Linus och allt de vi byggt upp bara för att dem uppenbarat sig i mitt liv. Men så är inte fallet. Det kan låta naivt av mig men jag tror verkligen att Linus kan vara den rätta för mig. Bara framtiden kan avgöra om så faktist är fallet. Men som det ser ut nu så ska det krävas väldigt mycket för att få oss att gå skilda vägar.

Vår saga har inte varit någon dans på rosor hela tiden, det hade jag inte heller förväntat mig. Men under vissa perioder har det varit svårare än vad jag trodde det skulle vara. När vi startade vårt förhållande hade jag aldrig kunnat tro att vi skulle stå där vi står idag två år senare. men jag är lycklig över att så faktist är fallet. Jag kan se tillbaka på våra år tillsammans med ett leende på läpparna, visst vi har bråkat vi har till och med varit i från varandra ett par veckor , men det övertygade oss bara ännu mer om att så skulle det inte vara, tillsammans det är där vi hör hemma.

Vi har upplevt så mycket tillsammans, både tårar och skratt , allt från sommardagar på hans land, promenader i solsken, somantiska middagar, ni vet som de där kärleksagorna man ser på tv? Men självklart finns det en baksida också. Bråk svek är även det en del av kärleken, jag ser det inte som nått negativt då det oftast leder til något bättre. Bråken och skratten har tillsammans fört oss närmre varandra och vid den här tidpunkten kan jag omöjligt se mitt liv utan honom vid min sida.

Linus fyller mitt liv med glädje och kärlek och jag hoppas att hur detta än utartar sig i framtiden så kommer jag att kunna se tillbaka på denna tid med ett leende. Jag fick uppleva det många letar efter under hela sina liv - äkta kärlek. Och om jag fick välja skulle jag inte vilja dela det med någon annan än just Linus.

Idag har jag spenderat dagen med min älskling, vi har pratat igenom allting och jag hoppas verkligen att den här gången kommer allting att fortsätta vara på de lyckliga sidan. Vi har passat barn, pussats myst och så har han fått masera mig efter som jag har en sån jävla träningsvärk efter gårdagens idrottslektion.

Jag älskar min älskling mest av allt

Fredagar är igentkugen min och Linus dag. Det är den dagen som vi bestäm varckevecka till att bara ägna oss åt varandra. Vi myser, äter tillsamman och sover tillsamman. Vilker gör Fredagar till min favorit dag i veckan. Men idag är jag 70 min bort, utan min älskling ... klart det svider.

Sitter i Telefon nu med älsklingen och vi deppar lite över att vi saknar varandra så mycket.
Någon som känner igen sig?