Vad skulle man göra utan sina vänner? Utan någon att prata med lyssna på, dela sina bekymer och sitt svaller med? Ingen att träffa och bilda minnen med?

Det är igentligen skrämande hur beroende man är av människor och av kärleken dem ger. för även om man bråkar eller splitrar med en vän så har ändå den tiden man delat med varandra varit vädeful och påverkat och bidragit till det livet man lever i dagsläget. All vänskap är bra vänskap oavsätt om det är för en period eller för en evighet.

Många personer har cirkulerat i mitt liv, och alla har på nått sätt gjort sig ett avtryck på mig, någonting som gör att jag kommer minnas dem. Jag kan inte påstå att dem som inte längre står vid min sida längre skulle vara sämre människor eller sämre vänner än dem jag har idag. Men det kommer en tid i livet då man inser i en vänskap eller ett förhållande att man växt ifrån varandra. Valt olika vägar i livet. Men jag är ändå tacksam för att dem trots allt varit en del av mitt liv och bidragit till att jag blivit dem personen jag är idag.